måndag 8 juni 2009

Papa.nu

Jag får passa mig så att den här bloggen inte börjar urarta till nån slags 'åh jag är en myspappa som är så överjävligt mysig, och TITTA på mig nu när jag står här med en tacksam tår i ögonvrån och berättar vad mitt exceptionella barn sa nyss!'

Men häromdagen ställde Julie den till synes banala frågan: 'varför drömmer man'?

Det är ju mirakulöst intelligent för att komma från en tvååring! Och inte helt lätt att svara på för en 34-åring, märker jag.

In memoriam

Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...