Ren och oförställd glädje: att ha en kompis

Gamer

Pungade ut tre lök för ett Playstation 3 med Skylanders-paket för att fira min vackra son som egentligen fyller 5 först om tio timmar men som blev ordentligt firad redan ikväll.

Det är något med att ge efter för if you can't beat them, join them-kompromissen. Ja, Skylanders är nåt alla kids hösten -13 vill ha.

Ja, vi är flockdjur. Ja, jag köpte skiten. So sue me. Ungarnas skratt made it all worthwhile.

Spin doctor

Julie: Vi har pysslat.

#548-AZ Forsling, Edward

Apropå förra inlägget: mitt abnorma intresse för Alcatraz har helt uppenbart manifesterat sig i mina gener. Kolla bara min sons stenhårda nya dagisbild, hur han stirrar ner kameran som en Martin, som en Stamphill, som en McCain:

Dagens hemläxa: Fon

Om jag så jobbar som journalist tills jag blir 90 (as if) kommer jag nog aldrig uppleva något mer smickrande än detta: skolboksförlaget Gleerups använder den Under strecket-artikel om Alcatraz som jag skrev i SvD i fjol som ett exempel på hur man skriver en essä i en ny skolbok i svenska som vänder sig till årskurs 2-3 i gymnasiet.

Detta borde jag egentligen påpeka för min svensklärare på gymnasiet, för hon gav mig bara en 4:a. Men hon är död, så jag förlåter henne.

Med andra ord kommer finniga, hormonstinna tonåringar på gymnasieskolor över hela Sverige snart att tvingas läsa något som yours truly skrev här hemma i soffan, endast iförd kallingar. Och om de inte tycker om texten blir det kvarsittning, moahahaha!!

What a difference a year makes

Skolgården. Måndag.

Under många år, både innan jag fick barn och efter, har jag funderat på hur jag skulle reagera när mina barn började skolan.

Jag som alltid hatade skolan. Var rädd för den. Skydde larmet på skolgården, skriken i korridorerna. Ville bli lämnad ifred. Men det var ju bara jag. Inte mina oskyldiga barn, som jag vill skydda från den här världens ondska. Men i skolan går det inte längre. Då är de utlämnade.

Every man for himself.

Jag sa ofta "jag kommer att gråta blod den dagen Julie börjar skolan". Nu blev det inte så. Jag grät inte ens tårar. Livet traskar på. Jag har en intervju i Stockholm i eftermiddag. Sen ska jag träffa Dan.

Lycka till med allt, älskade Julie. Det är din kamp nu. Men vet att du bär med dig min kärlek i varje steg du tar.

Torsdag. Surströmmingspremiär. Ungarna är grovt oförskämda och påstår att delikatessen ifråga luktar som "en bajskorv som har legat ute hela dagen".

Samtal med Julie, måndag kväll

Julie: Det här är du, pappa.
Jag: Va?? Ser jag ut så där?
Julie: Ja.
Jag: Har jag sån där lång tunga?
Julie: Ja, när du festar.

Att umgås med...

...Björn Solfors i Åhus - samhället där han lekte som barn - är, inbillar jag mig, som att umgås med Ernest Hemingway i Ketchum, Idaho.

Skåne, alla har åkt

Vi hyr stuga vid stranden i Åhus, östra Skåne, för andra året i rad. Jag älskar det här stället. Jag älskar det extra mycket när regnet häller ner och åskan mullrar. Eller när hela min vackra stjärnfamilj rusar till vattnet för ett snabbt bad när solen bryter igenom molntäcket för nån timme.

Stranden är nästan helt tom. Tjejerna i glasskiosken står sysslolösa. Semestern är slut och alla har åkt hem utan vi som blev kvar. Jag njuter av vemodet och doften av höst i vindarna.

Festen är slut och good riddance.

Svensk sommar symboliskt sammanfattad av Edward

Det är kallt och det blåser upp till storm samtidigt som ett åskväder drar in från norr. Men mirakulöst nog drar några solstrålar genom vattnet så man tänker fuck it.

Och hoppar.

Samtal med Liv, lördag eftermiddag

Jessica: Livan, kan du säga "mamma"?
Liv: Pappa.
Jessica: Nej så här: "Ma-mm-a".
Liv: Pappa.
Jessica (uppgivet): Jaja, det är ju ganska nära iallafall.
Liv: Pappa.

Vad man kallar...

...incidenter som den ikväll, när min värdelösa, icke-startande bil skulle bogseras till en verkstad av min snälla pappa, varpå bogserlinan gick sönder TVÅ GÅNGER mitt i en rondell under rusningstrafik vilket i sin tur ledde till köer och allmänt kaos, undrar ni?

Såna incidenter har ett vetenskapligt namn, mina vänner. De är en produkt av ett genetiskt betingat fenomen som kallas för The Forsling curse.

Tisdag. En vanlig dag på kontoret.

Uppvaknande

Ahhhh...man väcks i ottan av sin frus kärleksfulla hand på sitt bröst.

Sen öppnar man ögonen och märker att, nej, det var inte hon.

Och det var inte en hand.

Lördag i Sahara

29 plus, sömnbrist och bakis. Borde inte vara en njutning att vistas ute men Livan har en förmåga att svalka även den tröttaste hjärna bara genom att...vara.

Historiskt

Och på den tionde levnadsmånaden hände det sig att Livs mamma och pappa gick på parmiddag med VLT:s power couple Johan och Karin. Och det var gott. Och pappas föräldrar var genier och tog lysande hand om sin sondotter. Och mamma och pappa blev wasted och kände sig fria. Och Herren sade: varde ljus. Och det blev ljus.