Good shit

Jag är så jävla stolt över min vän Jocke som är en lysande skådis i "Big Rock Show" på vår webb-tv tillsammans med Mattias Kling. Gå in och kolla! Heath Ledger i "Brokeback mountain"-form hade inte kunnat göra en bättre rolltolkning!

Framtidsminnen

Min morbror Tobbe brukade prata om "framtidsminnen", vilket var hans ord för saker som han såg fram emot och längtade efter. Tobbe dog 1997 efter en lång sjukdom, så på slutet var hans framtidsminnen både kortare fram i tiden och mer angelägna.

Själv har jag framtidsminnen som sträcker sig fyrtio år fram i tiden, drömmar om ett stilla liv på landet när jag sitter omgiven av Jessica och barn och barnbarn och skriver en roman i stilla ro. Men Tobbe kunde inte framtidsminnas så långt. Det kan inte jag heller förstås. Framtiden är ju bara teoretisk. Att fantisera om sin ålderdom är att utmana Gud och kommer antagligen att leda till en snar död.

Men i alla fall. Mina närmaste framtidsminnen är som följer:

Glasvegas nya platta som släpps nästa vecka.

Foo Fighters nya platta som släpps i april, åtminstone låtarna "I should have known" och "One of these days".

En weekendresa till Prag med Jessica i maj.

En EM-kvalmatch i fotboll på Råsunda med Sven i juni.

Bog Four-spelningen på Ullevi i juli.

Att jag (kanske) får göra en tredje krimrygg någon gång i år.

Stephen Kings bok om Kennedy-mordet som släpps i november.

USA-resan med bebbarna 2013.

Patetiskt.

Breakfast club

Hade ett möte med en av sportprofilerna på den här blaskan nyss. Det var intressant. Nöjet och Sporten på Aftonbladet är lite som Israel och Palestina, vi lever sida vid sida och sneglar på varann med blickar som är lika delar fascination och motvilja. För vi på nöjet minns ju hur de överlägsna sportkillarna på högstadiet behandlade oss. De som fick alla tjejer och gjorde narr av våra omoderna kläder. Och de på sporten minns ju hur hånfulla vi i flumgänget kunde vara mot dem. Vi som ironiserade över deras perfekta frisyrer och homoerotiska besatthet av spelare i Elitserien.

Nu är vi vuxna män och möts vid en kaffeautomat. Och inser ju att allt det där var löjligt. Att we are the world...

We are the children.

Status quo

Min karriär står och stampar och jag är rätt trött på det. Behöver ett äventyr, en utmaning, en känsla av att ställas ute i kylan utan kläder. Är för bekväm här. Är för gammal.

Har bara mig själv att skylla.

Fönster mot världen

Edward har målat ett av fönstren på dagis. Vet inte riktigt vad hans konstverk ska föreställa. Ett självporträtt kanske? Eller så har han försökt måla känslan av kärlek.

Eller nåt annat.

En dag i livet

Hon kom trippande över kullerstenarna i Gamla Stan klockan sex och mördade mig. Det var så det började.

Nu är mascaran smetad över hennes ansikte och jag är vacker i hennes ögon. Hon äter min kropp och finner den utsökt. Jag vandrar till t-banan med svansen mellan benen, men hon vet bättre. Jag försöker rusa men hon låter mig inte. Hon heter Jessica och är här av en anledning.

Hon äter en mandarin på sängen och ser ut från tionde våningen. En mast blinkar över Solna. Vi sätter oss vid frukostbordet och börjar leva.

Ingenjör Forsling

Drog ihop den här byrån i går och känner mig som konung över allt levande och allt dött i hela världen. All världens organismer går genom mitt cellsystem. Jag äter allt, jag skiter allt. Alla dikter som någonsin skrivits kom jag på först. All musik. Jag drog ihop byrån Birkeland igår så fuck y' all, all of y ' all!!!

Also

Och dagarna går. Och min son växer. Han tar av sig bebisskinnet och kliver ut som en perfekt skapt pojke. Hans gudomliga små funderingar om livet blir mer eftertänksamma, mindre grammatiskt kaotiska.

Och han har lärt sig att säga "också". I månader vände han på konsonanterna och sa "osckå". Jag saknar det redan. Jag vill inte att han ska bli stor. Stora människor är miserabla monster. Små människor är glada änglar.

Hur bröt du benet då?

Träffade Dan i går. Han var min bästa vän i många år, och på något plan är han det fortfarande. De senaste åren har vi inte hörts av så mycket, men det känns fint att ses. Bara en sån sak som att han kan berätta för Jessica om min fiaskoartade insats som konferencier för lärarspexet i Östervåla 1990.

Bara en sån sak.

Yankee 4-Ever

Jag blir alltid glad när jag har pratat med en amerikan. De är så mycket mer glada i livet än vad vi svenskar är. De lever med hjärtat, vi lever med hjärnan. Ja, de är puckade som fan i vissa lägen. Ja, de är läskigt religiösa. Tjommen jag pratade med var en gammal LA-rockare som flyttade hit med svensk flickvän för sex år sedan och sedan dess har fått två barn här. Han levererade följande grabbighet apropå att han och tjejen numera har separerat:

Stockholm is a very hard place to stay together in. But it is a very nice place for a broken heart.

Hö-hö. Men ändå. Han är amerikan. Han säger ja till livet. Och när vi pratade om våra respektive separationer sa han

It works out good. Trust me.

Vilket låter mycket varmare och sannare än det kommer att bli bra.

Min helg i bild

Det hände mycket i helgen som var historiskt. Jag är lite kluven till att bli för privat i den här bloggen, men jag vill bara meddela mina kära läsare att jag är lycklig och att jag har fått en ny början i mitt liv.

En bild säger mer än tusen ord. Här är den bilden.

Samtal med Julie och Edward, torsdag kväll

Edward: Edward åka flygplan himlen.
Julie: Men det går inte. Då måste man ha massa plankor och det har vi inte.
Jag: Du menar att vi skulle bygga ett flygplan?
Julie: Eller en raket. Så vi kan åka till himlen. Eller månen!
Edward: Edward åka månen!!
Jag: Men man kan inte bygga en raket hur som helst. Det kostar pengar och det tar jättelång tid.
Edward: Åka månen raket!!
Julie: Nej Edward det går inte. Pappa har inte så mycket pengar. Han måste betala alla sina böter.

Now we're talking

Edward: Julie gillar inte Edward.
Julie: Jo, jag gillar dig.
Edward: Julie är gullig!
Julie: Du är gulligare!

Onsdag

Gud är väldigt närvarande ikväll. Det var hon i går också. Naturen överdoserar på skönhet och vi människor uppfattar en bråkdel av den. Men det räcker. Bebbarna och jag åkte ut till Björnön och fantiserade om troll. Flygplan i himlen, eftermiddagssol i grantopparna, stenbumlingar som blir rutschkanor, grenar som blir kojor.

Och min flickvän har startat Sveriges vackraste blogg. Jag kan tyvärr inte berätta vad den heter, för hon vill att den ska vara hemlig. Men jag får läsa. Det är som att Nick Drake skulle spela "Clothes of sand" bara för mig, bara en gång, och sedan gömma undan sin gitarr. För alltid.

Jag sitter två stolar bort...

...från Sveriges bästa kvällstidningsreporter och jordens vackraste kvinna. Det är egentligen ganska anmärkningsvärt. Jag menar: vad är oddsen att hon skulle vara båda delarna?

Sån vacker kväll

Men jag har ingen att dricka öl med. Ingen vill leka med Sven Jon Jürgen i kväll. Jag är dömd till att uppleva en ensam kväll.

Jag borde tycka att det är skönt att vara ensam. Men i kväll vill jag leka.

OCH INGEN VILL!!!

(Uppdatering, 18.19: Markus vill. First rule of beer-drinking: when everything else fails: call Markus)

Malin Collin: jag åt en sallad!!!

Har du hört den förut

Jessica: Det sitter tre killar och festar på puben när en packad gubbe vinglar in och skriker till en av dem:
– Din morscha är schtans bästa knull!
Alla på puben väntar sig att fyllot ska få en smäll, men inget händer.
– Jaja, säger killen bara och gubben lallar iväg. Efter en stund kommer han in igen och vrålar:
– Nu har jag varit och knullat din mor!
– Så kul för dig då, säger killen.
Alla börjar undra vad som står på, men fyllot lallar iväg igen. Efter en halvtimme kommer han in igen och vrålar:
– Din morscha schög av mig!
Killen reser sig från bordet och ropar:
– Gå hem farsan, du är full!
Eric: AHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!!

Samtal med Julie, söndag kväll

Julie (vid åsynen av korv och pommes frites-middag): Blääää!!
Jag: Nej inget sånt där nu. Man ska vara glad att man får äta mat. Det finns barn som inte får någon mat alls och som dör.
Julie: Nej, det gör det inte.
Jag: De sitter och är hungriga och tittar upp mot himlen och säger "tänk om jag fick bo med Julie och äta korv och pommes frites". Och sen gnässer dom.
Julie: Men pappa. De fattiga har ju redan dött. De kan inte tänka nånting.
Jag: Det finns fattiga som fortfarande lever.
Julie: Men de kan äta något annat. De kan äta pommes frites och potatismos.
Jag: De har inte råd med det.
Julie: De är så fattiga att de inte har råd med golv. De får sova på bordet. Men om de inte har något golv kan bordet åka ner i sjön.
Jag: De har inte råd med bord heller.
Julie: Men då kan de gå och be om hjälp. Och så får de ett nytt hus och ny mat.

Och samtidigt...

...som jag dricker kaffe och skriver om Eric Saade i ett nordiskt hörn av jordklotet utplånas familjer som flugor i ett annat hörn. Tänk om det hade varit jag och bebbarna i en av de här bilarna.

Jag har inte ens någon Gud att be till. Men jag gör det ändå. Snälla låt dem jag älskar bli beskonade från ett sånt här öde, Gud. Mig kan du behandla hur fan du vill. Men inte dem jag älskar. Inte så här.

Samtal med Julie, onsdag kväll

Julie: Vad är en drömprins för nåt? En prins som drömmer?
Jag: Tjejer brukar säga drömprins om killar de vill pussa på väldigt mycket.
Julie: Är du en drömprins, pappa?
Jag: Ja, jag är en drömprins. Och du är en drömprinsessa!
Julie: Nej, pojkar vill inte pussa på mig. Jag är en drömdrake.
Jag: Hahaha! Nej, du är den sötaste tjejen som finns.
Julie: Nej, Tindra är mycket sötare än mig.
Jag: Tindra ser ut som en bajskorv jämfört med dig.
Julie: Tindra ser inte ut som en bajskorv!
Jag: Nej, det var dumt sagt av pappa. Jag menar bara att jag tycker att du är mycket sötare än hon.
Julie: Min lillebror ser ut som en bajskorv. Jag tycker inte så mycket om honom.
Jag: Jo, du älskar honom innerst inne. Men ibland blir du irriterad.
Julie: Jag kallar honom lilla mannen för att jag älskar honom.

(Tindra heter i själva verket något annat...det känns liksom bäst så.)

Scissors, please

Jag har inte råd att gå till frisören. Men det börjar bli svårt att sköta sitt jobb när man inte ser nåt.

Förresten är jag rätt lik The Ring-tjejen, när jag tänker efter.

Jag kan inte låta bli

Jag och Jessica såg "The Ring" nyss. Det skulle vi inte ha gjort. Nu står Jessica och stirrar katatoniskt på vattnet som rinner ur kranen. Hon vågar inte borsta tänderna. Hon är rädd att flickan i filmen, hon som var instängd i en vattenbrunn, ska dyka upp och döda henne om hon gör det.

Jessica: Prata med mig om vatten. Säg att det inte är något farligt, jag måste förhålla mig till den här strålen nu. Säg att man badar i Medelhavet. Alltså, jag drack så mycket vatten när jag sprang Kungsholmen runt. Man kokar pasta i vatten...
Jag: Det finns vatten i brunnar.
Jessica: Du är djävulen.

Creepy

Min kollega Zandra har en finfin blogg på Bladet. Men de senaste veckorna har hon blivit stalkad av en tjomme vid namn Janne, som har skrivit kommentarer som blir allt mer sinnessjuka.

VEM kan denne Janne vara? Hmmmmm.

Jeff minus four months

Jag har gillat Slayer ända sen jag köpte South of Heaven på kassettband i San Francisco 1991 och lyssnade på den i Ruths gästrum om kvällarna. Men jag har varit för lat/bekväm/snål för att nånsin gå och se dem live. Not anymore! Den 3 juli sitter jag i sektion Ä1 på Ullevi (hmm, nåt säger mig iofs att bokstaven "Ä" betyder att jag sitter rätt långt från scenen) och njuter av att se Jeff Hannemans blonda frippa vaja i vinden under "Angel of death".

Just ja, Metallica lirar visst också senare på kvällen. Men det är lite skit samma. Det är JEFF jag vill åt!

Edward och jag, på väg hem

Strax efter OK-macken i Sala börjar Iggy Pops "Lust for life" spelas på Rockklassiker. Edwards lilla huvud börjar guppa i takt, upp och ner i bilstolen bredvid mig. Han älskar rock. Han älskar musik. Han förlorar sig i låten. Några minuter senare drar Metallicas "Wherever I may roam" igång och bilstolen håller på att fara åt helvete för att Edward gungar fram och tillbaka med sådan frenesi. Han tittar lyckligt på mig och utbrister "det svänger!!"

Min älskade son. Du svänger. Du är en perfekt, perfekt liten människa.

Min fredag i bilder och (e-hum) ljud

Lysande dag i går. Jag fick träffa två ungdomsidoler (Dave Grohl och Pat Smear), jag fick träffa en oerhört trevlig tjomme vid namn Chris Shiflett, jag stötte på Mikael Håfström i en hiss på Rival och babblade helt ogenerat om Stephen King med honom, jag fick lyssna på Foo Fighters nya platta och se deras nya dokumentär som var lysande, jag åt en lysande lunch på Mariatorget med min lysande flickvän Jessica, jag åt en lysande middag på Blå Dörren med mina lysande kollegor Malin, Zandra, Martin och Kristoffer, jag såg en lysande, überexklusiv spelning med Foo Fighters på Nalen tillsammans med Tomas Ledin, EMD-Erik, Gry Forssell, Jocke Persson och en hop andra freeloadande kändisar, jag tog tåget hem till min lysande lägenhet och åt lysande chips innan jag somnade.

Så här såg det ut. Foo Fighters-klippet är de bästa sekunderna i deras bästa låt, "Monkey wrench". Även om ljudkvaliteten får det att låta som en brunstig tjur som fastnat i en frysbox.

Samtal med Dave Grohl, fredag eftermiddag

Dave: Look, you got your badge around your neck there. All official-looking!
Jag: Yeah (fnitter som en skadskjuten sexåring)! I look like an old bag in the picture!
Dave: (största möjliga tyssssstnad)
Jag: It says "Aftonbladet" right here! It's the biggest paper in Sweden!
Dave: "After mullet?"

Afrodite...

...jobbar för övrigt på vår redaktion:

Samtal med Bert Karlsson, fredag förmiddag

Bert: Din mössa alltså...
Jag: Ja, var fan är den?
Karin Magnusson: Mössa?
Jag: Jag hängde med Bert en dag i Skara för fyra år sedan...
Bert: ...och då glömde han sin jävla mössa. Ful som fan var den.
Jag: Jag minns den som vacker. Och väldigt dyr. Och jag har fortfarande inte fått tillbaka den.
Bert: Vad gör du annars då?
Jag: I dag ska jag träffa Foo Fighters.
Bert: Va?
Jag: Du vet, det amerikanska rockbandet.
Bert: Va?
Jag: Igår träffade jag Alexander Rybak.
Bert: Det är nåt fel på den killen. Han måste ha adhd eller nåt.

Samtal med Julie och Edward, fredag morgon

Jag: Vad heter du i efternamn?
Julie: Forsling!
Jag: Ja, och Edward heter också Forsling.
Edward: Nej, inte forsking! Edward farfar!
Jag: Heter du Edward farfar?
Edward: Ja!
Julie: Nej, han heter Edward Karlsson Lönneberg.
Jag: Mmm...
Julie: Och jag heter Julie Forsling mormor farmor!

Fairytale

Träffade fiolhoben Alexander Rybak nyss. Han var trevlig. Två grejer var extra roliga:

1. När jag presenterade mig: "hej, jag heter Jon Forsling", sa han "så länge du inte heter Markus Larsson är jag nöjd". Detta är roligt om man minns det HÄR svensk-norska lilla mediebråket.

2. Vi kom in på att han är född samma år som Jessica, 1986. Då frågade han om jag var född 1985. Detta är för fan mirakulöst. För Norges sötaste Eurovisionvinnare ser jag alltså ut att vara 25!

Morsekod i själen

Japp, här sittter man 49 år gammal på ett Let's Dance-rep och känner sig värdig. Men i morgon, däremot. Då kommer jag att få röra mig i närheten av Kurts ande igen. Så vidunderligt...att tilltala mannen som stått för den mest magiska baskaggeinsatsen i musikhistorien. Och den mest magiska virveltruminsatsen. Och cymbalinsatsen. Och...ni fattar.

I en bil parkerad i Uppsala. På ett disco i Malaga. I köket i Stalbo. Minnesbilder som sitter kvar för evigt.

Bättre än kaffe

Känn hjärtat rusa. Känn blodet koka. Känn den rättfärdiga ilskan börja i tårna och sprida sig ut genom varje atom av varje lem.

God morgon, onsdag!