söndag 12 augusti 2018

Rich och det sista äventyret

Att ta hela sitt liv, placera det i sin hand, kupa handflatan och kasta bort det. Nästan nonchalant. Allt man var och skulle ha varit. På en sekund, raderat.

Men om man ska ta livet av sig bör man göra som Richard Russell. Han som stal ett passagerarplan från Sea-Tac i Seattle i förrgår, lyfte med det, flög runt i en timme och tittade på vackra berg i Washington State, skämtade glatt med trafikledarna som försökte få honom att landa, och sen tryckte ned planets nos och kraschade på en obebodd ö.

Några sista små piruetter i solnedgången, en loop över Puget Sound. Ett sista farväl till leken, till äventyret, till naturens skönhet, till det som gjorde livet värt att leva ändå.

Och sen:

I'm just gonna go nose down and call it a night.




lördag 11 augusti 2018

Ett första avtryck i samtiden

tisdag 7 augusti 2018

Dalarna

Tillbringade helgen i Dalarna på bröllop. Ett väldigt kristet sådant. Nattvard serverades under vigseln i kyrkan. Jag tackade artigt nej till att äta Jesus torso.

Hamnade bredvid en psykolog och en fd Bandidos-biker. Vi smög iväg under efterrätten och drack oss fulla. Det må vara så att Kristus nickar ogillande i sin himmel, men so be it. Jag tror personligen han hade suttit med oss. De sökande, de törstande, vi som inte hävdar att vi har svaren på de största frågorna.


söndag 29 juli 2018

En...

...mullrande åska. En dag med 35 grader i skuggan, följd av en till och en till. En torka och en bölja. En blodröd måne som inte gick upp över Björnön i tid. En snäcka som följde med hem och dog i en mugg.

En kaffe med en het fru. En promenad med en het fru. En sval biograf med en cool femåring. Ett bad i Huddungesjön, och sen ett till. En mamma med en hjärna som lägger av. En bebis med en hjärna som startar upp.

En trevande lansering av en bok. En grannflicka som idoliseras. En bebis som är vaken mellan 19 och 00. Ett försök med en Kellerman-bok, sen en Hemingway. En fet mage. En springtur nere vid vattnet.

En sommar.











måndag 16 juli 2018

Högsommar 

Fyllt 44, Annie har fyllt tre veckor, solen steker vårt personlighetskrisande land och idag nådde kvicksilvret 34. Halva min barnaskara är i Skåne, den andra halvan lapar i sig högsommaren på en filt i Gysinge. 

För 40 år sen simmade min vackra mamma motströms i Dalälven ungefär här. Jag förälskade mig i det honungsfärgade vattnet, solstrålarna som lekte i sanden och kottarna under ytan. Jag bär med mig den minnesbilden av svensk sommar, och den väcks till liv, år efter år efter år.


söndag 8 juli 2018

Kvarten

Med sårig hals och kallsvettig panna styrde jag den extremt fullpackade bilen till mitt barndomshem. Vi anlände en kvart innan vårt landslag skulle spela kvarten i fotbolls-VM för första gången på 24 år.

Förra gången var det dagen innan jag skulle fylla 20 år. Sverige- Rumänien den 10 juli -94, jag bodde i Salamanca den juli-månaden och avnjöt straffrysaren på ett hotellrum med mina päron som hade tagit sig ner till Spanien för att gå på Davids bröllop i Barca föregående dag.

En annan tid, ett annat lag, en annan Jon. Nu satt jag här istället, med min stora familj i Stalbo-soffan, och insåg att jag brydde mig märkvärdigt lite om hur det gick för Sverige.

Det är en jävla lek. Med en boll. Emil Forsberg verkar vara dryg, Robin Olsen framstår inte direkt som en älskare av amerikansk litteratur, Janne Andersson är sannolikt inget fan av Nick Drake och black metal. Så varför skulle jag bry mig om deras eventuella framgångar på en fotbollsplan långt härifrån? De är inte mina tvillingsjälar, det är inte jag som spelar. Vi råkar bara dela samma medborgarskap, och möjligen en erfarenhet av att genomlidna mörka och kalla vintrar utan ände.

Det gick åt helvete, vi var helt kass, Berg missade mål igen och det blev ingen upprepning av den där VM-sommaren -94. Men det hade det ändå inte blivit. Jon 1994 är död. Han var rolig, men överkänslig och rätt puckad.

Jag skjutsade min gamla mamma och tre av mina barn till Huddungesjön direkt efter matchen. Vattnet låg klart, badplatsen var öde. Inget hade förlorats, eller vunnits.

De bara badade, och jag tittade på.


söndag 1 juli 2018

Joyland

Festival på besök i stan. Köpjippo, muttrar gubben i mig. Men doften av churros och ljudet av lyckliga skrik är ändå magi. Och synen av min nästa yngsta dotters roadrage när hon kör radiobil är obetalbar.