tisdag 16 oktober 2018

London

34 timmar i London med 80-årig far och 10-årig son. Vi sällade oss till 85 000 andra på Wembley, såg Raiders vara urusla och få smisk med 3-27 av Seahawks, vi vandrade över Themsen och längs med Oxford Street i svalt oktoberregn som föll från en grå och väldigt brittisk himmel. Vi åt fet och salt mat, vi åkte svarttaxi och skrikande tunnelbana. Vi handlade godis på turkisk deli-affär i North Ealing och vandrade hem i en blöt och kylig kväll till ljudet av jetplan från Heathrow i den nattsvarta himlen ovanför.

Jag älskar min pappa och jag älskar min son. Stafettpinnen vandrar från generation till generation, och tidens gång blev så tydlig där på Londons gator. Min haltande pappa, tacksam över att vara vid liv men ödmjuk inför vetskapen att sagan börjar närma sig slutet. Min son, sprattlande av energi och lust i en ung och frisk kropp och totalt öppen inför det stora äventyr som precis har börjat.

Och så jag, någonstans där mittemellan. Fortfarande en son med en pojkes hjärta bultande i bröstet, men samtidigt en pappa med en vuxen mans förpliktelser. Inte yngst, inte äldst. Inte trött, inte pigg. Inte vis, inte naiv.

Redo att ta över stafettpinnen, redo att lämna den vidare.







fredag 12 oktober 2018

När inte ens storasyster räcker till

torsdag 4 oktober 2018

Oddsen

Man är aldrig lyckligare än sitt minst lyckliga barn.

Det sa min kusin Erik till mig häromåret, och det har stannat i mig. När man har fyra barn är risken stor att åtminstone något av dem mår dåligt, eller har det tufft. Deras hjärta är mitt hjärta. Om de har ont, då har jag ont.

Det är de oddsen jag måste leva med under resten av mitt liv.


tisdag 25 september 2018

Kreativ och galen

Pressen var här nyss och gjorde en grej på Jessicas relativt nystartade pysselkonto på Instagram. När min fru får för sig att göra något gör hon det fullt ut, och oftast blir det succé.

Nu är vårt köksbord fullt av kaffekoppar med egenstöpta ljus i, tebrickor gjorda av trasiga ramar och loppis-böcker, värmeljushållare gjord av en gammal glasburk.

”Tänker du inte ibland att du har en kreativ fru?”, säger hon och ser sexigare ut än Afrodite. ”Kreativ och ganska galen”.

Jo, älskling. Tanken har slagit mig.

måndag 24 september 2018

Att kratta äpplen

Gräsänkling i helgen. Åkte ut till Stalbo. 81-årig mamma som knappt känner igen mig. 80-årig pappa som är trött och deprimerad. Klippte gräs för att känna mig lite mindre usel över att lämna dem i sticket. Borde åka dit oftare och hjälpa till men har så mycket med mitt eget jämt.

Krattade äpplen i rött solsken. En storm hade blåst ner några träd. Per var fortfarande död. En miljard minnen av ett yngre jag i husens alla rum. Små spöken av Jon nu, för evigt dolda i en annan dimension. Älskar det där huset så mycket. Vill bo där igen.

Krattade äpplen och tänkte på hur det skulle vara. Sen åkte jag till stan igen.

söndag 16 september 2018

Inte USA men nästan

Trött idag efter intensiv lördag som inkluderade Kulturnattshäng med fyra critters. Roar mig med att minnas alla mina USA-besök genom åren. Jag korsade Atlanten -81, -86, -88, -91, -97, -00 (twice), -01, -04, -09, -11, -12 och -15.

Ser inte ut att bli något -18. Men snart får jag se Oakland’s finest iallafall. En pust av BART, Bay Bridge och solbrända kullar. 

Som jag behöver det.

 

Spöade Johan i schack igår

Men det kan ha att göra med att han blev distraherad av att våra småtjejer skötte förflyttningen av pjäser, jag vet inte.