torsdag 21 juni 2018

Natten före midsommar 

Lyssnar på regnets smatter mot rutan. I morgon är det den ljusaste dagen på året, men just nu hänger tunga och mörka skyar över Västerås. 

Jag önskar att mina föräldrar hade varit yngre när de fick mig. Eller att människor kunde leva 200 år. Eller att Alzheimers inte fanns.

Ett nytt liv, vilken dag som helst. Kretsloppet fortsätter. Men ändå denna orimlighet: att det är så kort. Att vi måste kliva av tåget.

Ändstationen väntar oss alla. Även på årets ljusaste natt bidar mörkret sin tid.


"Ha det jättebra"

Liv gjorde sin allra sista dag hos sin dagmamma igår. Hon fick med sig några pyssliga presenter hem, i ett gulligt inslaget paket.

Jag är ledsen att världen är skit, Liv. Jag kommer inte att kunna skydda din soliga själ från den. Du måste ut i livet, du måste ta dina smällar. 

Förlåt mig för det.


tisdag 19 juni 2018

Done

Ända sen bokjäveln släpptes i september har jag haft en uppgift hängande över mig, som en gnagande ekorre som viskat dåligt samvete i mitt öra: Du måste få ut den på engelska också.

Eftersom mitt bokförlag inte direkt är Scribner så fick jag ta saken i egna händer, vilket har inneburit otaliga timmars transkribering och översättning under hösten, vintern och våren. Min kompis Johnny kom med brutal kritik på de första sju kapitlen, men utöver det har ingen korrläst. Via Amazon Createspace har jag sedan dragit ihop ett omslag helt själv, och redigerat skiten så att det ska se hyfsat professionellt ut.

Och. idag. blev. jag. klar.

I söndags multi-taskade jag på Leos lekland med Liv och Fredrika. Samtidigt som jag passade upp dem med korv och glass transkriberade jag framlidne Frank Sprenz brev under fyra timmar.

Det var en märklig krock. Västerås 2018, ljudet av lekande barn i örat. Samtidigt blicken på en död mans minnen av en enslig fängelseö i ett annat land, från en sedan länge svunnen tid.

fredag 15 juni 2018

Mediahysteri

I höstas ringde en 83-årig fd polis till mig och sa att han ville skriva om min bok i ett veckomagasin.

"Du har väl hört talas om Kvällsstunden?" sa han.

"Ehhh, nej faktiskt inte", svarade jag.

Det visade sig att Kvällsstunden är en tidning som har funnits sedan 1938, och att den har en tryckt upplaga på cirka 40 000 ex. Av nån anledning hade jag helt missat dess existens, men det kan ha att göra med att de vänder sig till en målgrupp modell gammal stöt. 65 och uppåt. Inte så många bilder, utan långa textsjok om allt möjligt, gärna med nostalgisk touch.

Jag skickade honom ett ex, och glömde nästan bort alltihop. Nio månader senare damp ett brev ned i inkastet. 83-åringen (som antagligen hunnit fylla 84 vid det här laget) hade skickat ett nummer av tidningen, med en artikel om boken. Den höll kanske inte Jack London-klass, men jag blev lite rörd. Det var en text om den gamla världen, för gråstarriga ögon att vandra över medan brasan sprakar och vinden viner.


torsdag 14 juni 2018

Stilla bön

2006 satte jag mig i Klara kyrka och bad en bön för mitt kommande barn. Jag har alltid älskat att vara i kyrkor, min agnosticism till trots. Lugnet, stillheten, accepterandet av livet som något mäktigt. En oas från det värdsliga larmet, från vardagens ovärdiga traggel.

Idag gick jag in i Klara igen och gjorde detsamma för lilla Annie. Som kommer vilken dag som helst, som ska leva på den här märkliga planeten och ha mig som pappa.

En pianist kämpade sig fram genom en melodi av Grieg. Vissa toner blev fel, och skorrade falskt i den stora salen. Som livet självt, med andra ord.

Fina Annie. Jag såg dig framför mitt inre. En oändligt solig grutt, med ett universum av bilder och känslor i ett litet mörkblont huvud.

Snart ses vi.


tisdag 12 juni 2018

81

Vi sjunger Ja må hon leva, hurrar så himlen öppnar sig. Hon ler glatt men förvirrat, som om hon inte riktigt förstår varför hon plötsligt hamnat i centrum. Strax efteråt kommer alla presenter vara glömda, vår sång likaså.

Men stunden, ändå. Känslan av en familj som omfamnar. Den känslan är nog fortfarande viktig, och fortfarande sann.



Lucky bastards 

Ännu en skolavslutning. Släppta ballonger upp i himmelen, blyg sång från en scen. Edward slutar trean, Julie femman.

Jag kan svagt minnas hur det kändes, de första skälvande timmarna på vad som skulle bli en oändlig sommar. Så långt från det nu. Hem till datorn och jobben, räkningarna, förberedelserna inför nästa unge. 

Njut av friheten ungar, medans tid är.