Oas i skiten

Mycket jobbigt skit just nu. Socialrealismen och vardagen hissar flaggan som en kåt strandraggare från Bali, för att parafrasera Lundell. Därav inget bloggande, till mina tre miljoner följares stora förtret.

Begravning på onsdag. Livet stannar upp, tar en paus. Samtidigt har man barn som skiter fullständigt i vuxnas vemod över tidens förgänglighet. För dem är det bara nu nu nu som gäller, och det har de ju rätt i.

Åttahundra svennar på Erikslunds köpcentrum låter inte som en oas, men den här eftermiddagen kände jag ett lugn av att gå där ute. Känna världens ständiga puls, med mina två äldsta döttrar som sällskap.

Vi köpte slime. Skor. Blus. Kladdkaka. Diadem med fladdermus på. En fladdrande låga i ett svart mörker.

Jag på insidan

Ännu ett bevis...

...på att jag har världens gulligaste och vackraste pojke. Som lajkar järnet på mitt numera insomnade instagramkonto för boken.

Det är kärlek, det.

Upplyftande samtal med Liv, tisdag eftermiddag

Liv: Jag berättade för Lion i klassen att min pappa är 45. Då sa han ”Det tror jag inte på”.
Jag: Nähä?
Liv: Så då sa jag till Lion att jag skulle visa dig för honom sen. ”Då får du se att min pappa är 45. Han har till och med börjat få vitt hår”.

Vi tar över nu

Mina vackra barn på vardagsrumsgolvet ikväll. Det fanns så mycket kärlek i vår lägenhet. Jag kom på mig själv att vilja ha en fest, ta en paus från min självvalda exil ett tag. Världen där ute går inte att lita på, det är sant. Men det kanske är i flocken vi hör hemma.

Jävla terrorister. De har förstört så mycket.

Jessica satt tyst i soffan och gjorde bit-emojis av våra mammor. Världens huvudbryn är våra att bära nu. Ni gav oss styrkan att göra det, och vi ska hedra er med varje andetag.

Barnen dansade. Löven brann i gult och rött under månen. Post Malone sjöng på teven:

Tryin’ to chase a feelin’ 
but we’ll never feel it

Istället för att umgås

Höst nitton

En djup kärlek som fyller nio. En mirakulös dotter som fyller sju.

Uppstigningar i ottan, taxiservice över hela stan, avlämning av fyra ungar. Jobb. Kallare morgnar, mörkare kvällar. En hyrd biosalong, presenter, spillda popcorn. Ett spökslott en indiansommardag.

En mardröm på natten. Homeland, säsong efter fantastisk säsong. Kaffe. Ljuvliga indiska grytor på Nojon Moni. Raiders får stryk, Raiders råkar vinna en match. En värkande fot. Jobb.

Allec Joshua Ibays animerade flygkrascher. Jens Ganmans pajer. Vic Tafurs Athletic-texter.

Kaffe. Jobb. Lång dags färd mot mörker.