Mina vackra barn på vardagsrumsgolvet ikväll. Det fanns så mycket kärlek i vår lägenhet. Jag kom på mig själv att vilja ha en fest, ta en paus från min självvalda exil ett tag. Världen där ute går inte att lita på, det är sant. Men det kanske är i flocken vi hör hemma.
Jävla terrorister. De har förstört så mycket.
Jessica satt tyst i soffan och gjorde bit-emojis av våra mammor. Världens huvudbryn är våra att bära nu. Ni gav oss styrkan att göra det, och vi ska hedra er med varje andetag.
Barnen dansade. Löven brann i gult och rött under månen. Post Malone sjöng på teven:
Tryin’ to chase a feelin’
but we’ll never feel it
fredag 4 oktober 2019
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...