Mycket jobbigt skit just nu. Socialrealismen och vardagen hissar flaggan som en kåt strandraggare från Bali, för att parafrasera Lundell. Därav inget bloggande, till mina tre miljoner följares stora förtret.
Begravning på onsdag. Livet stannar upp, tar en paus. Samtidigt har man barn som skiter fullständigt i vuxnas vemod över tidens förgänglighet. För dem är det bara nu nu nu som gäller, och det har de ju rätt i.
Åttahundra svennar på Erikslunds köpcentrum låter inte som en oas, men den här eftermiddagen kände jag ett lugn av att gå där ute. Känna världens ständiga puls, med mina två äldsta döttrar som sällskap.
Vi köpte slime. Skor. Blus. Kladdkaka. Diadem med fladdermus på. En fladdrande låga i ett svart mörker.
måndag 28 oktober 2019
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...