Angioödem

Då och då på sistone har jag drabbats av en allergisk reaktion som kallas angioödem, vilket suger så jävla enormt att jag känner mig som Joseph Merrick (nedan) när det händer.

Angioödem kan yttra sig på olika sätt, i mitt fall svullnar delar av min läpp upp. I upp till en dag går jag sedan runt och ser ut som att någon har sparkat mig i fejset, vilket inte direkt är en humörhöjare. Det enda som hjälper är att ta antihistamin, det finns inget botemedel och jag har fortfarande inte klurat ut exakt vad det är som orsakar de här attackerna. Nickelallergi antagligen, men det kan också vara tecken på en dold infektion eller stress.

Jag har alltid varit så känslig, alltid haft så lätt för att bli sjuk. Jag är jävligt trött på det. Nu sitter jag här med min svullna läpp och tittar ut på världen där utanför.

Precis som Joseph gjorde en gång i tiden.

Den här bilden gör mig glad

Edward är vis, onsdag kväll

Edward: När man dödar folk tappar Jorden liv och känslor. Och Jorden vill inte att det ska hända. Vi har den finaste Jorden i hela universum. Tänk på folk i främmande länder, som sliter och drar. Det ska de inte behöva göra.

Tryckt Fon

Har länge funderat på att göra det, och förra veckan gjorde jag slag i saken och lät trycka upp de första sex åren av den här bloggen i en bok. Eller närmare sagt sju böcker, på totalt 2100 sidor. Puh!

Jag tror jag gjorde det för mig själv, men också för mina barn. En gång, när jag är död, kan de plocka upp någon av de här böckerna och få en känsla för vem jag var mellan 2009 och 2015, när de var små och jag var mitt i livet.

Som en vindpust, ett minne, forslat genom decennierna. Deras pappa, på sätt och vis levande igen.

En högre växel

Början av 2016 har varit lugnt. Relativt lugnt åtminstone, så lugnt det kan bli när man har barn. Jag har sprungit, läst William Sloanes mästerliga noveller, smält 2015 och börjat samla mig inför stormen som 2016 garanterat kommer att bli.

Jobb. Drömmar. Vardag. Slit. Skönhet.

Men i onsdags var jag och Jessica helt barnfria, hela dygnet. Vi åt hemgjord frittata och gav varandra massage.

Landade i nuet. Det var så nödvändigt.

I torsdags morse vaknade jag till ett sms från en redaktör som undrade när jag skulle börja jobba. Och i och med det började detta år på riktigt, I guess.

Ikväll fyllde vi hemmet med fem barn. Det var lika bra att köra gasen i botten.