Det som känns lite rörande med Michael är att han var som en rädd, mobbad pojke som skulle vilja leka med de tuffa killarna men som inte vågar. Jag tror det var därför han jobbade med Eddie Van Halen och Slash, att det var därför hela videon till "Give in to me" är en enda stor lekstuga där Michael låtsas att han är en sleazy rock´n´roller för några minuter.
Nej, han var ingen Elvis. Det känns lite sorgligt att gårdagen ska föreställa historisk, som vår version av 16 augusti -77 (när The King som bekant försökte gå på muggen med dödligt resultat).
"Var var du när du hörde om Michael Jacksons död?" kommer någon att fråga mig 2032.
- Jag läste VLT vid frukostbordet. Eftersom de har så tidig pressläggning hann de bara rulla in en kortis. The King of Pops död förärades samma utrymme som en jazzkonsert med PRO i Surahammar skulle ha fått, svarar jag.
Sen kommer jag att fästa mina gråstarriga ögon på personen i fråga.
- Men vet du vad? Det var nog vad nyheten var värd trots allt. Och en jazzkonsert med PRO i Surahammar är inte fy skam.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...