Julie: När jag var så här liten (måttar fem centimeter med händerna) då kunde jag inte prata.
Jag: När du var så liten låg du i mammas mage.
Julie: Fanns inte Edward då?
Jag: Nej, då fanns inte Edward.
Julie: Men var var han någonstans?
Jag: Jag vet inte. Det är ingen som vet. Han kanske var i rymden.
Julie: Nej, det var han inte.
Jag: Det är ingen som vet vad som händer när man dör heller.
Julie: Spindlar kanske vet.
Jag: Spindlar? Ja, de kanske vet en del grejer.
Julie: Spindlar kanske vet mest.
Jag: (försöker hålla mig för skratt)
Julie: Tänk när du var så liten, pappa. Då låg du i farmors mage.
Jag: Ja, det gjorde jag.
Julie: Då fanns inte jag och Edward. Och inte mamma heller.
Jag: Jo, mamma fanns. Hon var två år och bodde med mormor och morfar och Sussi. Vi hade inte lärt känna varandra än.
Julie: (funderar intensivt)
Jag: För du vet, jag bodde i Stalbo och mamma bodde...
Julie: Bodde du i Stalbo?
Jag: Ja, jag växte upp där.
Julie: Men en gång kom jag dit. Och kollade så att magen var full.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...