Samtal med Julie, onsdag morgon

Julie: När jag var så här liten (måttar fem centimeter med händerna) då kunde jag inte prata.
Jag: När du var så liten låg du i mammas mage.
Julie: Fanns inte Edward då?
Jag: Nej, då fanns inte Edward.
Julie: Men var var han någonstans?
Jag: Jag vet inte. Det är ingen som vet. Han kanske var i rymden.
Julie: Nej, det var han inte.
Jag: Det är ingen som vet vad som händer när man dör heller.
Julie: Spindlar kanske vet.
Jag: Spindlar? Ja, de kanske vet en del grejer.
Julie: Spindlar kanske vet mest.
Jag: (försöker hålla mig för skratt)
Julie: Tänk när du var så liten, pappa. Då låg du i farmors mage.
Jag: Ja, det gjorde jag.
Julie: Då fanns inte jag och Edward. Och inte mamma heller.
Jag: Jo, mamma fanns. Hon var två år och bodde med mormor och morfar och Sussi. Vi hade inte lärt känna varandra än.
Julie: (funderar intensivt)
Jag: För du vet, jag bodde i Stalbo och mamma bodde...
Julie: Bodde du i Stalbo?
Jag: Ja, jag växte upp där.
Julie: Men en gång kom jag dit. Och kollade så att magen var full.