Sitter på tåget och försöker sova. Men en dryg jävel bredvid mig pratar i telefon. Han visar sig vara valarbetare, moderat, och en typisk sådan: lite bufflig i sättet, fnyser mycket, skrattar åt sina egna skämt. Han pratar med en kollega. De är segervissa. Folket har gått på deras bullshit och fyra nya år hägrar.
"Ungdomarna tror att vi kommer att få trettiotre procent", säger han och myser.
Alla moderater jag någonsin känt har delat ett gemensamt personlighetsdrag. En brist på vanlig empati, en slags stumhet i fantasin och en trubbighet i tanken. De rabblar siffror som rinnande vatten, de är propra, de vet hur det är. De avskyr svaghet hos andra, för de vågar inte se sin egen.
Det är faktiskt ett genuint mysterium. Hur kan dessa emotionellt stympade själar få styra över vårt land? Och sen få göra om det - en gång till?
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...