Jag åker förbi Slussen och försöker föreställa mig hur Riddarfjärden såg ut innan människorna kom hit. Hur Stockholm såg ut innan det var Stockholm. Jag gjorde samma sak när jag stod uppe i Empire State Building för ett år sen också, minns jag: försökte tänka bort de miljoner husen och lyktorna och vägarna. Se Hudson River som den tedde sig innan nån muppjävel döpte den till Hudson River. När den bara var en brun flod med svarta kräftor i.
För mycket folk på den här planeten. Och nästan alla är fåfänga idioter med bajs i sina tarmar. Vad var det Hellström sjöng i en av alla de där låttexterna han snodde? Kom, kom, atombomb. Just så.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...