Jag kan inte bestämma mig för om det märks eller inte. Är jag ett vrak jämfört med mitt 2005-jag? Eller är jag ett medicinskt mirakel, en person som tidens tand inte rår på?
Tur att ni inte kan kommentera det här inlägget, känner jag.


Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...