Jag är på dåligt humör i dag. Jag är trött på mina vänner. Antingen hör de inte av sig, eller så beter de sig som jävla idioter.
Men mina problem är så klart amöbor när man sätter dem i sitt sammanhang. Som när man läser den här artikeln om en kille som har slagit ihjäl sin sambos tvåårige son när hon inte var hemma. Jag kan inte sluta tänka på den. Jag mår fysiskt illa. Särskilt när jag läser den här meningen:
Theo som inte kunde säga mer än enstaka ord hade aldrig möjlighet att tala om för mamma att det gjorde ont eller att han var rädd. Men det syntes i hans blick, och det retade styvpappan.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...