Jag är på dåligt humör i dag. Jag är trött på mina vänner. Antingen hör de inte av sig, eller så beter de sig som jävla idioter.
Men mina problem är så klart amöbor när man sätter dem i sitt sammanhang. Som när man läser den här artikeln om en kille som har slagit ihjäl sin sambos tvåårige son när hon inte var hemma. Jag kan inte sluta tänka på den. Jag mår fysiskt illa. Särskilt när jag läser den här meningen:
Theo som inte kunde säga mer än enstaka ord hade aldrig möjlighet att tala om för mamma att det gjorde ont eller att han var rädd. Men det syntes i hans blick, och det retade styvpappan.
tisdag 14 september 2010
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...

-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...