torsdag 2 september 2010

Reflektioner efter Rockbjörnen

Varenda copywriter i hela Stockholm var där. Detta var inte positivt. Inte en enda av dem var någon Peter Campbell eller Kenneth Cosgrove, om man säger så.

I don´t know what you´ve been told.

The Ark stod för bästa liveframträdandet. Men de hade ingen enorm konkurrens. Idol-Tove studsade upp och ner lite gulligt, men hon hade inte kunnat träffa en ren ton om den så satt på insidan av en...ehh, ladugårdsvägg.

Eskimo pussy is mighty cold.

De där mytomspunna efterfesterna efter Rockbjörnen som man har hört talas om, de där Bjurman-drar-linor-med-Kent-på-Virtanens-mage-anekdoterna (OBS! Bildligt talat!) som man hört viskas i korridorerna, de...de känns rätt avlägsna. Min efterfest bestod av taxi hem till Markus lägenhet halv två och sen omedelbar däckning på madrass.

Jag saknar barnen när jag är ifrån dem längre än ett dygn.



2019

(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...