lördag 9 maj 2009

Min son har anlänt

Att ha en bebis är att rå om en minimänniskas kropp där ingen har flyttat in än. Man vinkar och viftar men ingen är hemma. Det som ska bli deras själar är försenade och svävar omkring i etern i några månader till.

Min son fäster blicken någonstans i taket. Jag tittar på honom, undrar om han är därinne. Det ser tomt ut. Men så ler han mot mig och säger

"hej".

In memoriam

Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...