Att ha en bebis är att rå om en minimänniskas kropp där ingen har flyttat in än. Man vinkar och viftar men ingen är hemma. Det som ska bli deras själar är försenade och svävar omkring i etern i några månader till.
Min son fäster blicken någonstans i taket. Jag tittar på honom, undrar om han är därinne. Det ser tomt ut. Men så ler han mot mig och säger
"hej".
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...