Tänker mycket på Affe, Malin och Ninni dessa dagar. Hoppas de fortfarande finns kvar på något sätt, någonstans. Att döden inte är det där meningslösa vakuumet, utan hopp, utan chans, utan...
Utan.
Men att jag börjat vara rädd för att dö betyder nog att jag är lyckligare än på länge. Jag älskar mitt lilla liv. Jag har saker att förlora nu.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...