Minns när jag och Fredde knackade på hennes dörr med hjärtat i halsgropen. Vi var åtta år och hade intalat oss själva att vi var förälskade i Malin, som var nio och bodde uppe i byn. Hon kom ut och vi stod där som två fån och vred på oss, högröda i ansiktet. Till slut lyckades jag stamma fram en fråga: "vill du leka?". Hon sa nej, jag minns inte varför. Och kärleken dog.
Nyss, ett samtal från mamma. Malin är död. Cancer. Lämnar efter sig två små barn. Hade inte sett henne på femton år. Ändå...det är inte rimligt. Det är helt orimligt att Malin uppe i byn är död. Jag kan inte förstå det.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...