Minns när jag och Fredde knackade på hennes dörr med hjärtat i halsgropen. Vi var åtta år och hade intalat oss själva att vi var förälskade i Malin, som var nio och bodde uppe i byn. Hon kom ut och vi stod där som två fån och vred på oss, högröda i ansiktet. Till slut lyckades jag stamma fram en fråga: "vill du leka?". Hon sa nej, jag minns inte varför. Och kärleken dog.
Nyss, ett samtal från mamma. Malin är död. Cancer. Lämnar efter sig två små barn. Hade inte sett henne på femton år. Ändå...det är inte rimligt. Det är helt orimligt att Malin uppe i byn är död. Jag kan inte förstå det.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...