Alla har vi varit lättlurade. Särskilt jag.
Varje första april minns jag när jag föll för det mest lättgenomskådliga aprilskämtet i världshistorien. Det kan ha varit 1983, vilket betyder att jag var åtta år gammal (snart nio). Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag inte var äldre än så, men även en åttaåring (snart nio) borde ha sett igenom det här utan att så mycket som blinka.
Scen: tidig morgon. Jag kommer ner till köket för att äta frukost.
Min mamma: Idag är det en speciell dag, Jon!
Jag: Vadå?
Mamma: De har gjort om kalendern i år. Det är inte den första april. Det är den 32 mars.
Jag: Är det säkert? (rusar upp och undersöker almanackan. Rusar ner igen) Nej, det står att det är första april!
Mamma: Titta efter igen! 32 mars ska det stå!
Jag: (rusar upp igen, undersöker almanackan extra noga. Rusar ner igen) Nej, det står att det är första april!
Mamma: Titta efter igen! 32 mars ska det stå!
Jag: (rusar upp igen, undersöker almanackan extra noga. Rusar ner igen) Nej, det står att det är första april!
Etc.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...