Var och tränade med Niklas på lunchen precis. Knökfullt omklädningsrum efteråt, gubbar i 50-årsåldern står invirade i handdukar och väntar på att duscha. Såna där oantastligt SKÖNA gubbar som har en SKÖN jargong med varandra, som drar SKÖNA skämt och sen utstöter gutturala läten som ska föreställa SKÖNA garv. Jag får inte luft därinne. Mitt hjärta förtvinar och dör.
En hockeyspelare lägger skridskorna på hyllan och intervjuas i lokaltidningen: "Jag kommer att sakna grabbarna och den speciella jargongen i omklädningsrummet".
Den där jargongen. Jag föreställer mig helvetet så.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...