I dag gick det att låtsas att Västerås var San Francisco. Det gick att sitta på uteplatsen och blunda upp mot solen och låtsas att den stilla brisen mot min kind kom från San Francisco Bay, och inte från Mälaren.
Att de vita små färjorna som styr genom vattnet denna eftermiddag är på väg till Alcatraz, och inte till Östra Holmen.
Att knattarna utanför Arosvallen kastar baseboll och drömmer om en plats i Giants eller A´s, och inte sparkar på en vanlig sketen fotboll och fantiserar om att spela vänsterback i VSK.
Det gick att låtsas där i solskenet. Men sen öppnade jag ögonen.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...