I dag har det gått tio år sedan Columbine.
Jag blev besatt av denna händelse på ett sätt som är lite skrämmande. Jag inte bara läste högar av tidningar, tidskrifter och böcker om morden, jag gick med i en diskussionsgrupp på Denver Post och började mejla med en kvinna som påstod att hennes dotter hade gått i samma klass som Dylan Klebold på mellanstadiet (han var snäll, tystlåten och mycket intelligent).
Var detta tecken på ett rimligt intresse för en socialpolitiskt viktig händelse som sa mycket om vårt våldsfixerade samhälle?
Eller en latent önskan att meja ner allt och alla i min väg?
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk...