Fem timmar i natt. Och plötsligt klyvs vår redaktion av en fet långtradare som mosar alla i sin väg. Susanne ser ut som köttfärs i ett hörn, Klas som en gryta kalops. Jocke klarar sig med en bruten ryggrad. Ylvas arm ligger slängd i ett hörn, kvarlevorna efter Robinson-Klas och Robinson-Victoria ligger fem våningar ner på gatan och påminner om något jag tog med mig i lunchlådan förra veckan. Själv får jag löneförhöjning och en bungalow i Berkeley.
Som sagt, hallucinationer.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
För ett tag sen satte Edward ner foten i plugget. Hans klass fick lära sig en alfabetsramsa som gick så här: ABCD - råttmor kokar te EFGH... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...