Fem timmar i natt. Och plötsligt klyvs vår redaktion av en fet långtradare som mosar alla i sin väg. Susanne ser ut som köttfärs i ett hörn, Klas som en gryta kalops. Jocke klarar sig med en bruten ryggrad. Ylvas arm ligger slängd i ett hörn, kvarlevorna efter Robinson-Klas och Robinson-Victoria ligger fem våningar ner på gatan och påminner om något jag tog med mig i lunchlådan förra veckan. Själv får jag löneförhöjning och en bungalow i Berkeley.
Som sagt, hallucinationer.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...