Första minnesbilden: det är en sen kväll i slutet av juni och vi är i Stalbo. Jag och Edward har cyklat ner till bäcken för att kasta macka. Det är en fantastisk kväll, och här ute är det alltid tyst och stilla. Bara jag och min son i hela världen, så känns det.
Men så kommer en ensam bil åkandes från myran. Den åker märkligt långsamt, kryper fram. Det tar ett tag innan jag ser att det är Per, vår granne, som sitter bakom ratten. Han har varit sjuk i cancer i över två år, men har en grundfysik som en oxe och en del av mig tänker att han kommer att fortsätta leva i flera år till.
Han stannar till och vevar ner rutan. Jag minns inte vad vi pratar om, alldagliga saker antagligen, men jag minns att jag får känslan att något är fel. Han pratar långsamt och verkar svag, det är som att det krävs en stor ansträngning från hans sida bara att upprätthålla en social fasad.
Jag hade önskat att han skulle ha struntat i det, men jag kommer säkert vara likadan den dagen jag blir dödligt sjuk. In i det sista vill man ju tillhöra de levande.
Andra minnesbilden: jag står på däck och kikar ut över den finska skärgården. Vi är på kryssning med Sven Banan-båt, och jag har sovit dåligt i vår lilla hytt under natten. Men ungarna har varit glada, och nu känner jag plötsligt Gud för några sekunder. En finsk flagga vajar stolt på en liten kobbe i solen och den friska vinden. Världen är så vacker, tänker jag. I alla dess hörn.
Tredje minnesbilden: jag och Dan vandrar längs med en oändlig parad av raggarbilar och dyngraka tyskar en sen kväll i juli. Han har åkt ner från Mora och stannat hela helgen. Det är så fint att ha honom tillbaka.
Fjärde minnesbilden: min fru och jag sitter på Jay Fu's i Uppsala och äter sommarens godaste middag och hon är så härlig att man ger upp. Jag älskar när det bara är vi två i hela universum. Behöver känna det med jämna mellanrum.
Femte minnesbilden: sen kväll i Göteborg och jag och Edward har hoppat på fel spårvagn och hamnar i nån sunkig förort. Edward är glad och uppspelt och försöker gissa vilket nummer som ska föra oss till vårt hotell. Kärleken jag känner för den lilla pojken i den stunden går inte att beskriva.
Sjätte minnesbilden: med Liv i famnen går jag ut i vattnet på Björnön strax efter en åskskur. Nästan bara vi på stranden. Vattnet är ljummet men när det når upp till hennes lilla fot ändrar hon sig och säger "åka bilen, pappa". Att vara med Liv är som att umgås med Guds ande, förkroppsligad i en utsökt knådad bulldeg.
Sjunde minnesbilden: jag och Julie ser ut över Sundsvall från Södra Berget och jag slås av att hon börjar bli stor. Jag vill hålla henne kvar här och nu, som den glada och ljuvliga och oändligt vackra flicka hon är. En vemodig kärlek river i mitt bröst, som en höstsol över en sommar på väg bort.
Åttonde minnesbilden: jag och Agneta simmar över till andra sidan av Råksjön, och på vägen tillbaka kniper jag av en näckros och bär den i munnen för att spara den. Solen rätt i ansiktet och jag ser min vackra mor simmandes framför mig, som en silhuett.
Nionde minnesbilden: samtalet kommer en torsdag. Per har skickats hem från sjukhuset för att dö, allt hopp är ute. Dagen efter sitter jag i hans kök, som jag har gjort hundratals gånger förr. Som liten pojke, som trulig tonåring, som vuxen. Pers mamma och syster är där, chockade men de försöker agera som om det är vilken dag som helst. Per är svårt medtagen, avmagrad, har tappat rösten och väser. Tårar bränner bakom mina ögonlock, och jag vill plötsligt förmedla till honom hur mycket han betyder för mig, hur han kommer att fattas mig. Du är ju här nu, vill jag säga. Du är snart borta för evigt, för evigt, för hela universums framtid. Kan vi inte prata om kärlek och kasta våra masker?
Men vi pratar om vädret, och allt det där förblir outsagt. Eller blir det? Halvvägs under vår sista stund tillsammans reser han sig på darriga ben och hämtar mjölk till mig, som jag kan hälla på några jordgubbar som står framme på bordet. En sista blinkning till det levande livet, en sista kärlekshandling utan ord. Jag hör dig, Per. Jag vet att du älskade mig också, på ditt sätt.
