Apropå att tiden går fort: Jessica letade fram en bild från när Liv skulle börja hos sin dagmamma efter sommarlovet i fjol (till vänster). Sen tog hon en bild i morse, exakt ett år senare, på samma plats, när Liv återigen skulle tillbaka till sin dagmamma.
Blicken stadigare, mer självsäker nu. En människa som vet vart hon är på väg i livet. Pappas hand som stöd fortfarande, men hon behöver den inte på samma sätt längre.
Och paraplyet så klart. Förvisso noll risk för nederbörd i morse, men Liv ville ha med sig det och när hon har bestämt sig för något blir det så.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...