måndag 24 augusti 2015

Samma trappa. Samma barn. Samma pappa. Ett år.

Apropå att tiden går fort: Jessica letade fram en bild från när Liv skulle börja hos sin dagmamma efter sommarlovet i fjol (till vänster). Sen tog hon en bild i morse, exakt ett år senare, på samma plats, när Liv återigen skulle tillbaka till sin dagmamma.

Blicken stadigare, mer självsäker nu. En människa som vet vart hon är på väg i livet. Pappas hand som stöd fortfarande, men hon behöver den inte på samma sätt längre.

Och paraplyet så klart. Förvisso noll risk för nederbörd i morse, men Liv ville ha med sig det och när hon har bestämt sig för något blir det så.


In memoriam

Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...