Skålade. För sommaren, hösten, Liv, Julie, Edward, våra drömmar, vårt förflutna, för min vän Per som är död, för våra favoritaffärer, för litteraturen, musiken.
För vår kärlek. För våra liv.
Snart är jag tillbaka i det eviga mörkret, men just nu är jag här. Jag skulle kunna gnälla över att semestern är slut och att jag sitter här igen med min MacBook i knät och jobbar för glatta livet.
Men jag skålade för det också igår. Det är en ynnest att få jobba, och att ha några att jobba för.
Det tog mig över 40 år, men jag börjar långsamt lära mig att värdesätta mitt liv. Jag orkar inte ta allt för givet längre, för allt är bara givet oss som lån.
