När naturen dör, det är då jag känner mig som mest levande. Hösten är min tid. Det är då jag blommar.
Jag kände den idag. Syrligheten i luften, kärvheten, föraningen om kylan och friskheten som snart kommer. Vemodet i ljuset, det orangea.
Alla andra såg en varm sommardag. Barnen badade, jag med. Solen sken.
Men mig lurade den inte. Hösten väntade där bakom hörnet, som en ljuvlig lieman som snart ska börja hugga vilt omkring sig.
söndag 9 augusti 2015
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
