söndag 9 augusti 2015

Snart så

När naturen dör, det är då jag känner mig som mest levande. Hösten är min tid. Det är då jag blommar.

Jag kände den idag. Syrligheten i luften, kärvheten, föraningen om kylan och friskheten som snart kommer. Vemodet i ljuset, det orangea.

Alla andra såg en varm sommardag. Barnen badade, jag med. Solen sken.

Men mig lurade den inte. Hösten väntade där bakom hörnet, som en ljuvlig lieman som snart ska börja hugga vilt omkring sig.


In memoriam

Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...