Det har varit en del skit med det här yrket också. Ändå fick jag en klump i halsen när jag drog ut det här alla-mejlet nyss:
fredag 30 mars 2012
Stilla farväl
Den 7 juni 2004 stegade jag in på Bladets redaktion, som då låg i Globen-området, för att göra min första dag på Nordens största tidning. I dag gör jag min sista. Lite vemodig känner jag mig allt. Den här tidningen har påverkat mig på så många sätt. Jag hittade en inre styrka genom att jobba här. Mycket av min inneboende blyghet skalades bort tack vare alla stressiga kvällar, alla Idol-sändningar, alla Allsånger, alla Melodifestivaler, alla Pete-Doherty-har-fastnat-i-tullen-på-Arlanda-utryckningar.
Det har varit en del skit med det här yrket också. Ändå fick jag en klump i halsen när jag drog ut det här alla-mejlet nyss:
Det har varit en del skit med det här yrket också. Ändå fick jag en klump i halsen när jag drog ut det här alla-mejlet nyss:
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...