Middag på Lidingö med Jessicas familj i kväll och nedanstående foto i deras bokhylla. Jag kunde inte sluta titta på det. Jessica, 16 år gammal. Tonårstrött på ögonen. Lite sur. Antagligen förvirrad. Antagligen rädd. Så vacker att klockorna stannar.
Om vi var jämngamla, och om Sala låg på Lidingö, hade jag blivit så jävla kär i den här tjejen att jag hade skuggat henne hem och spionerat på henne genom rutan till hennes lägenhet. Jag hade skrivit dikter och sånger om hennes näsborrar. Jag hade legat på fält och stirrat upp på månen och funderat på livet och fantiserat om att hon var min.
Åtta år senare blev hon det.
