Det finns nåt lite vackert över att tre generationer är sjuka exakt samtidigt på exakt samma sätt. Sven Forsling (farfar), Sven J. J. Forsling (jag) och Sven E. T. Forsling (bilden) hostar samma hosta och har samma lager av vaselin på ögonen i detta nu. Som i de gamla bergsbyarna, ni vet. När man drog ut från grottan i skymningen och sparkade en dovhjort åt helvete till ljudet av parande brontosaurusar i skogsbrynet. Köttet smakade salt och blod och ingen analyserade ett skit.
