Andra dagen i rad med 39 graders feber. Sängliggande i Solna med sjuksyster J. Forsling som tar hand om mina behov. Mina ungar är också sjuka, och tas finfint om hand i Västerås av sin mamma. Min pappa är sjukast av alla och tas om hand i Uppsala på Akademiska sjukhuset. Det såg illa ut ett tag, men min far har en sällsynt förmåga att lura liemannen. En gång käftade han med beväpnade soldater vid gränsen till Syrien. Det gick bra det med.
Vi skulle ha åkt till Dubai nästa söndag men vi steker den resan eftersom alla är så sjuka hela tiden. Istället drar vi till Grekland i juni och tar med oss bebbarna. Lite mindre bröllopsreseaktigt, men delad glädje är dubbel glädje och dessutom är Jessica gravid så vi hade ändå inte kunnat röja skiten ur oss frampå småtimmarna (som om).
Jag börjar så smått fatta att jag kommer att bli pappa till ett tredje mirakel i höst. Såna här saker är för stora för en putslustig blogg som denna, men låt hela världen få veta att det som växer i Jessicas mage redan är en djupt älskad varelse. Jag kan inte förstå alla dessa välsignelser som Gud strör över mig hela tiden. Vad har jag nånsin gjort för att förtjäna dem?
