En gång i tiden var jag en solig och driftig pojke som tänkte öppna - och bygga - en hotellkedja. Nedan syns uppförandet av "Hotel No. 1", som hade plats för en halv dvärg per natt och stod blå och ståtlig på hösten 1981.
Men det bidde inga fler hotell, och "Hotel No. 1" fick aldrig några andra gäster än tvestjärtar och möss. En dag när jag var 16 kom jag hem och såg att mina päron hade rivit skiten och slängt plankorna i vedboden.
Men det är EXAKT den här attityden jag måste anamma nu när jag börjar mitt frilansande. Allt är möjligt! Inget är omöjligt! Donald Trump get the fuck outta my way!!!
