Så. Nu är det gjort. En sista kväll med gänget är lagd till historieböckerna. Dimmig och stimmig afton på Clarion i går. Höjdpunkt ett: Gossens limerickar till mig och Niklas. Höjdpunkt två: alla fina presenter jag fick. Höjdpunkt tre: alla vackra saker folk sa till mig. Bullshit antagligen, men ändå. Det var ett värdigt farväl.
Nu står jag på ensamma ben och stirrar framtiden i vitögat. Come on! Show me what you got!
Någon gång kommer ett inlägg på 20 000 ord som sammanfattar mina år på Bladet. Men inte idag, thank God. Istället får ni nöja er med en bild på två drunken ass niggers från igår (och jag, som förstås var städad).
lördag 31 mars 2012
Where everybody knows your name
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...