Så. Nu är det gjort. En sista kväll med gänget är lagd till historieböckerna. Dimmig och stimmig afton på Clarion i går. Höjdpunkt ett: Gossens limerickar till mig och Niklas. Höjdpunkt två: alla fina presenter jag fick. Höjdpunkt tre: alla vackra saker folk sa till mig. Bullshit antagligen, men ändå. Det var ett värdigt farväl.
Nu står jag på ensamma ben och stirrar framtiden i vitögat. Come on! Show me what you got!
Någon gång kommer ett inlägg på 20 000 ord som sammanfattar mina år på Bladet. Men inte idag, thank God. Istället får ni nöja er med en bild på två drunken ass niggers från igår (och jag, som förstås var städad).
lördag 31 mars 2012
Where everybody knows your name
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...