Jag börjar inse att Gud finns, i någon form. Men religionerna har fel. Gud skiter i vad vi gör, hen står över sånt.
Gud är splittrad i biljoner bitar. På den här resan har jag sett Gud i små obetydliga detaljer, så många gånger.
I dag såg jag till exempel Gud i solen som reflekterades i en långtradares navkapsel på Highway 140. Jag såg hur den blänkte till i backspegeln vid ett rödljus och det slog mig plötsligt: där är ju Gud!
Och där. Och där.
Det föll snö över Yosemite i förrgår, och idag låg den och smälte i 25 graders värme när jag åkte upp till Glacier Point. Det kan vara världens vackraste plats. Det kryllade av turister där, men jag ville ha en plats för mig själv så jag armbågade mig fram genom sly och kom till en klippavsats där man egentligen inte fick vara. Plötsligt insåg jag hur idiotiskt det var: bara någon meter framför mig öppnade sig ett stup på flera kilometer. Jag drabbades av akut svindel och ålade mig bort från klippavsatsen. Sen satt jag för mig själv och försökte åberopa Gud. Eller så var det mig själv jag försökte åberopa, jag vet inte.
Men jag vet att Gud finns nu. I himlen ovanför Half Dome, i en navkapsel nära dig...överallt.
