En kväll mitt i livet och man traskar ner till ett sextongradigt hav med två blonda critters som spritter av liv och de vill gå ut på den långa träpiren och ner i det grunda vattnet från en stege men fegar ur så man offrar sig och hoppar i med shortsen och tar emot dem en och en och sen plaskar de med sina ringar och en blond critter går upp tidigt men den andra stannar kvar och samlar snäckskal på botten och sen tänds lamporna på piren som sträcker sig halvvägs till Polen och man traskar hem i skymningen och tänker att man aldrig vill glömma hur det känns att vara så lycklig men man vet att man kommer att göra det ändå.
