I morgon börjar min dotter skolan. Idag står jag med gråten i bröstet på Åhléns och ska köpa skolväska. Hennes liv sträcker ut sig för mitt inre: den gradvisa distanseringen, den slocknande lågan, banden mellan oss som kommer att tunnas ut för varje luttrad sarkasm hon lär sig för att överleva på skolgården. Jag hatar mig själv för att jag inte har mer pengar så jag har råd att hyra en privat lärare som undervisar henne i hemmet.
Jag vill inte släppa ut henne till den här jävla skitvärlden! Jag vill inte!!! Den är bara skit skit skit kryddad med en och annan besvikelse och ett och annat svek.
Meanwhile måste jag bestämma mig för hennes skolväska. Köper jag något gulligt och varmt (Pippi eller neutralt, blommigt mönster) eller Disney-Rapunzel som hon kommer att bli gladare för men som också symboliserar det västerländska samhällets idiotiska fixering på yta och en smaklös objektifiering av kvinnan?
Jag står här och står här och står här och kan inte bestämma mig.
