Dåtid, nutid, monsunregn

Lysande dag. Först avstickare till Uppsala för fisklunch med min gamla vän Alina, som jag inte sett sen Clinton var president. Jag hade för mig att hon jobbade för FN i Ukraina nu för tiden, men det visade sig att hon var doktor i statskunskap i Florens. What the hell. Med Alina vet man inte så noga, hon är en sån där cool världsmedborgare som inte har något klart hemland (och som därmed kan hävda att hela världen är hennes hem). Det var väldigt roligt att se henne igen. Jag har varit värdelös på att vårda vackra vänskaper i mitt liv (se föregående inlägg), men det ska fan bli ändring på det nu. Eller så här: jag ska vårda vänskaper som är värda att vårdas, resten kan dra åt helvete. Alina borde jag ha styrt upp nåt med för länge sen, men bättre sent än aldrig.

I alla fall. När jag ändå var på plats i min ungdoms stad passade jag så klart på att besöka Sveriges bästa bokaffär, där jag som stamkund fick en oerhört fin present av den förträfflige Jan. Jag blev så glad att jag gav honom en kram till hans stora chock. Tyvärr kan jag inte avslöja vad det var, men jag kan avslöja att presenten ifråga gjorde denne hippe mediatjomme grön av avund.

Sen åkte jag hem och hämtade min vackra dotter på skolan. Än så länge verkar hon trivas med allt det nya, och jag håller tummarna så de blöder för att det ska fortsätta så. Jag och Jullan körde carpe diem hela kvällen och goffade thaimat, drog en 3D-bio (Madagaskar 3) och avrundade allt med att rusa genom ett monsunregn till bilen. Till min dotters stora förtjusning drattade jag på arslet nåt så fruktansvärt på öppen gata inför typ fyrtio gapande vittnen. Men det gjorde inget. Det var så vackert att ligga där och simma på trottoaren med uppskrapad armbåge och se henne skratta så hon kiknade i hällregnet.