Varje pappas ynnest är att få köra legenden om tandfén med sina barn. Jullans första tand lossnade under en incident med ett souvlakispett i Grekland i juni, men hon svalde ner den och jag ville inte rota i hennes bajs så jag hoppade tandfén den gången. Men idag tog hon ut en tand med händerna och nu ligger den i ett glas med vatten bredvid hennes säng.
Jag minns inte själv vad tandfén brukade hosta upp för mina mjölktänder, var det en spänn? Eller en femkrona?
Jessica minns att hon fick en guldtia för sina tänder. Men tyvärr har jag bara en ynka krona i plånboken, så min dotter kommer inte att bli rik i morgon när hon vaknar.
Men det ÄR en ynnest. Tänk att få tassa upp och vara magisk i natt. Heligt och lite religiöst, som tomten med strumpan på julaftons morgon.
