Man kan frilansa från en soffa i Västerås och lämna ungar på dagis och förskoleklass i ottan och kämpa mot extrakilon och vara gift med världens hetaste tjej.
Eller så kan man tralla omkring på månen och skriva in sig själv i världshistorien.
Neil. Vilken jävla kille han var. Rätt tråkig som privatperson (jag plöjde hans biografi för några år sedan och minns egentligen bara två saker som inte handlade om hur lysande han var som pilot och astronaut: hans fyraåriga dotter omkom tragiskt i början av 60-talet och han skilde sig på 90-talet) men ändå: att kliva ut där på stegen och veta att hela världen tittade på och att det man gjorde betydde något på riktigt.
Jag har förvisso med en text i nummer 41 av Allers senare i höst, men jag måste erkänna mig besegrad här.
