Tv-krönne, fredag

Jag trodde inte det var möjligt.
Men Charlie, Åsa och Mattias lyckades inte bara fylla tomrummet efter Sverker Olofsson i "Plus".
De gjorde programmet bättre.

När Sverker Olofsson i fjol lämnade "Plus" efter 23 år var jag nog inte ensam om att befara att SVT:s gamla trotjänare skulle gå i
graven. Men två och en halv säsonger med trion Charlie Söderberg, Åsa Avdic och Mathias Andersson vid rodret har visat att "Plus" var mycket mer än en bister Sverker som kastade grejer i en soptunna.
De har gjort programmet till en rappare, sexigare version av den stundtals lite gråa konsumentjournalistik som Olofsson basade över. Bara en sån sak som att man har modet att slänga in Angelo Badalamentis Twin Peaks-tema som soundtrack till ett av reportagen säger en hel del om den attityd som genomsyrar "Plus 2.0".
Gårdagens säsongsavslutning bjöd på en välgjord granskning av oseriösa telefonförsäljare som försöker lura intet ont anande pensionärer på pengar. Men precis när reportaget tenderade att bli framtungt tog man en paus och bröt av med en lättsam granskning av julgransfötter – komplett med en inhyrd fysiker som välte granar med hjälp av tyngder.
Att växla mellan högt och lågt är ett grepp som nya "Plus" ofta tar till, och med tanke på att vi moderna tv-tittare har koncentrationsförmågor som guldfiskar är det ett smart drag. Vi hinner inte bli uttråkade, vi hinner inte fundera på att byta kanal, vi sitter klistrade tills bovarna har letats fram och ställts till svar för sina brott. "Plus" behövde genomgå en ansiktslyftning, och det är precis vad firma Söderberg/Avdic/Andersson har gett programmet.

Om jag så blir 107 bast kommer jag inte förstå TV4:s skäl till att ge oss fyra separata entimmesprogram av "Jul-Lotta på Liseberg". Räckte det inte med ett program? Hur många urvattnade muzak-versioner av julklassiker tror Fyran att vi behöver på ett år?

(Tv-krönika i Aftonbladet, 23/12-11)