Ord på vägen

Jag har en skitbra terapeut. Hon är tyvärr för dyr för att jag ska kunna fortsätta anlita henne så länge till. Men hon är grym och jag är redan en bättre man tack vare våra samtal.

Nyligen skickade hon de här orden från poeten Rainer Maria Rilke till mig, med anledning att jag ska gifta mig. Gud, jag vet verkligen inte vad jag ger mig in på. Att älska en annan människa på riktigt; så förmätet av mig att tro att det ska lyckas.

Men jag tänker göra ett försök, folks.

Också att älska är gott: för kärleken är svår. Att hålla varandra kära: det är kanske det svåraste som vi har fått i uppgift, det yttersta, det sista provet och den sista prövningen, arbetet som allt annat arbete bara är förberedelse för. Att älska är till att börja med ingenting som innebär att man uppgår i en annan, ger sig hän och förenas. Det är en upphöjd anledning för den enskilde att mogna, bli någonting i sig själv, bli värld, bli värld i sig själv för en annans skull, det är ett stort, oförsynt anspråk på honom, något som väljer ut honom och kallar honom till vida ting.