Vi har bröllopsmöte i detta nu. Det visar sig att det är sinnessjukt mycket att stå i när man ska bli man och hustru. Och dyrt som satan. Eftersom jag och Jessica är drömmare är det typiskt oss att komma på att vi aldrig beställde den där bröllopstårtan när vi gick upp i ottan och drog med oss ungarna till det där bageriet. Eller gjorde vi det? Beställde vi eller sa vi bara att vi var intresserade?
Och hur många marschaller ska vi ha? Fyra? Tio? Hundra?
Ska vi hålla varandra i handen under vigseln? Eller gör man inte så?
Skit samma. Jag kommer snart att vara gift med en människa som blöder av kärlek och lust till livet. Jag är så glad att jag får uppleva det här. Det är inte alla förunnat. Tack för det, Gud.
