Vissa dagar är ju helt jävla värdelösa. Den här dagen bjöd på dotter som inte kan se, son som bråkar på dagis, en röd och värkande hals och grov övervikt.
Och morgondagen bjuder på jobbuppgift som ger mig ångest. Ännu mer oro för dotter. Ännu mer insikt om att jag är en jävla fatso.
Men jag tackar ändå Gud. Tack Gud. Du gav mig vidunderliga regnmoln, vacker promenad med son på Björnö, vacker kram från stackars dotter i min famn, världens vackraste mejl från världens vackraste flickvän och insikten att jag är välsignad över alla gränser.
Och idag bokade jag resan. Resan. Som ska förena mitt drömmande sjuttonårsjag med mitt luttrade trettiosexårsjag. Declan. Pedrogalejos. Min ungdoms gator. Hand i hand med min Jessica.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...