Gudarna ska veta att jag är en värdelös fågelskådare. Jag vet inte ett skit om blommor, träd eller svampar. Fågelläten. Moln. Och så vidare. Jag upplever naturen som en vacker men namnlös lunga. Årstiderna kommer och går, jag uppskattar deras skönhet men kan inte sätta ord på dem eftersom jag saknar en vokabulär att göra det med.
Därför vet jag inte vad detta är. En rabarberlök? Kan man säga så? Jag såg den i alla fall i mina föräldrars rabatt i går och blev upprymd. För rabarber är vår. Rabarber är liv! Och den här löken/knoppen/whatever the fuck är SÅ efterlängtad.
måndag 11 april 2011
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...
-
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...