Sitter på tåget hem till Västerås. Staden som blivit min av en jävla slump. Jag gillar Västerås. För det mesta. Den är inte lika surdegshotellsbajsnödig som Sthlm.
Men jag känner mig ensam ikväll. Ingen ville dricka öl med mig. Jag hade velat dricka öl med någon och fira den här kvällens skönhet. Jag borde kanske njuta av ensamheten; jag har inte varit så ensam de senaste fem åren.
Men jag känner mig mest ensam i kväll.
