Det är en sån här morgon som jag hade glömt bort. Att vakna upp ensam, i en tyst och främmande lägenhet. Jag har gjort det förut, men det var åratal sen.
En sån där morgon när ensamheten borde kännas skön men inte gör det. När omvärlden känns oviktig och en smula irriterande.
I eftermiddag fylls den här trean på Stentorpsgatan 24B, tre trappor, med ljudet av mina barns röster för första gången. Jag kan inte tänka mig något verkligare, något mera påtagligt och relevant. I morgon: tillbaka till jargongen igen. Den reflexmässiga. Den hatade.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...