Eftersom jag 1. inte har några kompisar och 2. mina föräldrar var sjuka fick stackars Jessica bära ett alldeles för tungt lass. Till slut såg hon ut som Erik XIV:s lik, minus skägget. I morse var hon febersjuk och blev tvungen att sjukanmäla sig från jobbet för första gången sen hon började på Bladet i september. Jag skäms över detta. Det känns som att det är mitt fel.
Men ändå. Mitt i all oro och och utmattning fanns det något kittlande och - ja, härligt - med att se sitt eget namn på en alldeles ny dörr i ett alldeles nytt hus. Livet blev inte som jag hade tänkt mig, det är sant. Men Gud skymtar bland molnen. Det var en fin dag i går.
