Varje gång jag ser en teaterpjäs tänker jag samma sak. Det är så DÄR man bör leva. Det är så DÄR starka, levande, modiga människor ser ut. Sen ser jag Dramatens 1700-talsmiljö och raderna av kulturkärringar, doftar bruncrémen, hör DN-gubbarnas avmätta skrockanden, och tänker "det här är min flock. Det är här jag hör hemma".
Sen tar jag en korv på 7Eleven i pausen och tänker "nej, det är det inte".
Marie Göranzon, däremot. Jeeez, vilken människa. Börje var rolig. Och Thomas Hanzons torso var vacker att se på.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
För ett tag sen satte Edward ner foten i plugget. Hans klass fick lära sig en alfabetsramsa som gick så här: ABCD - råttmor kokar te EFGH... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...