Varje gång jag ser en teaterpjäs tänker jag samma sak. Det är så DÄR man bör leva. Det är så DÄR starka, levande, modiga människor ser ut. Sen ser jag Dramatens 1700-talsmiljö och raderna av kulturkärringar, doftar bruncrémen, hör DN-gubbarnas avmätta skrockanden, och tänker "det här är min flock. Det är här jag hör hemma".
Sen tar jag en korv på 7Eleven i pausen och tänker "nej, det är det inte".
Marie Göranzon, däremot. Jeeez, vilken människa. Börje var rolig. Och Thomas Hanzons torso var vacker att se på.
In memoriam
Att umgås med dig var som att andas ut, som att ta av sig en bildlig slips efter en lång dag på kontoret. Knäppa upp skärpet och låta m agen...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
En av Edwards favoritspelare i fotboll är Cristiano Ronaldo, och han är särskilt fascinerad av dennes firande när han gör mål. Tydligen bruk... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm...