Min son är en exceptionellt vacker pojke. Därför var det bara en tidsfråga innan han skulle få sin första beundrarinna på dagis. I morse när vi klev över tröskeln rusade en söt flicka fram och gav honom en jättekram.
Edward (glatt överraskad): Celiiiiine!
Julie: Hon heter inte Celine, hon heter Joline.
Edward (glatt överraskad): Joliiiiine!
Sen följde ett kram och pusskalas utan dess like mellan de unga tu. När Edward skulle gå in i rummet bredvid för att hänga av sig kläderna fick dagisfröken hålla tillbaka Joline med våld för att hon inte skulle följa efter. Lite senare vurpade hon på golvet och började storgråta. Edward gick fram och klappade henne på ryggen. Då blev det genast bättre, tyckte Joline.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter... -
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl...