Läser Bladet på morgonpendeln. Många duktiga skribenter i Bladet. Många trasiga jävlar också.
Kan det vara så att man skriver bättre ju räddare man är? När man är så vettskrämd för hur omvärlden ska reagera att man vänder på varje formulering tio gånger och inte lämnar ifrån sig en text förrän varje ord är laddat med radioaktivitet?
Eller är det Luther med piskan?
Folk folk folk överallt. Sluta håll på, för fan. Som Peter Wahlbeck sa: människor ska alltid hålla på och hålla på så jävla mycket. Journalister: vilket jävla pack. Så ogenerösa, så förställda, så empatilösa. Så hårda. Så jävla bla bla bla-jargongiga.
Så rädda.
2019
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...
-
Solen gick ner över Ersta, tårarna rann nedför våra kinder, min fru höll ett innerligt tal från sitt hjärta och sen var det min tur att stäl... -
Varje morgon är det samma visa. Min sexåriga dotter Liv går upp, gnuggar sömnen ur ögonen och knappar fram Youtube på tv:n i vardagsrumm... -
(Edit 23/2-20: Tar en paus från bloggen, kanske för gott. Möjligt att tio års blajande får räcka. Men vem vet, en vacker dag kanske Fon åter...